Mekanik upp till öronen

Nu är tentapluggandet det enda som upptar mina tankar. Jag har bara plats i hjärnan för mekaniklösningar till fjäderproblem och svängningsrörelser, och tröghetsmoment och diffekvationer och partiklar som krockar och allt vad det är.. Frågar man mig något annat nu så riskerar man att få en nollställd blick tillbaka, och i värsta fall så kan man kanske tycka jag är närmast otrevligt osocial. Men så är det, och så får det vara, och snart är det över - igen! Säga vad man vill men varenda tenta är samma omöjliga prestation, och ser man tentan som "bara ännu en tenta" så är chansen att klara den mikroskopisk. Det gäller alltid att gnata in så mycket man bara kan, och sedan alltid inse att man bara lärt sig bemästra en bråkdel av kursen, och kvar återstår endast hoppet om att något av det kommer på tentan. Men efter alla år och tentor så känner jag mig ändå lugn. På något sätt känner jag mig trygg i att jag på ett ungefär har på känn hur examinatorerna lägger upp sina tentor..det är väl ett resultat av de 36 tentor jag skrivit hittills på chalmers. Som en intuition. Och på fredag är det så dags för tenta nr 37, varken lättare eller svårare.